Här skriver vi olika berättelser om simmar med bilder
Färghäxorna
Om Familjen Supernova
Detta är familjen Supernova. De har levt i ungefär 200 år. De är Färghäxor. Det är en slags häxa med en sorts färg på huden. Färghäxor är väldigt sällsynta eftersom de oftast bara finns vanliga häxor.Färghäxor kan göra andra simmar till färghäxor. Men många färghäxor vet inte hur man gör. Det är bara en enda färghäxa som vet. Och det har hon hållit hemligt. Färghäxor stannar i vuxenålder och åldras inte sedan. Men de kan fortfarande dö. De kan inte simma. Så ifall färghäxor skulle få för sig att simma, drunknar dem. Och ifall de hade kunnat simma, hade all färg runnit av. Sedan hade de blivit vanliga simmar eftersom magin sitter i färgen. Och ifall färghäxan levt ett par hundra år, kommer den dö ifall den blir en vanlig sim. Därför badar inte färghäxor. När färghäxorna badat och färgen runnit av, förgiftas vattnet och varje sim som badar i vattnet dör. Men det finns en dag på hela året då färghäxor kan bada. Men det gäller att hålla koll på datumet. Badar de fel dag kan det bli deras sista misstag. De åldras väldigt långsamt. 100 år för en färghäxa kan vara 10 år för en vanlig sim. Och 116 år för en färghäxa kan vara 16 år för en sim.
Om Familjen Supernova
Detta är familjen Supernova. De har levt i ungefär 200 år. De är Färghäxor. Det är en slags häxa med en sorts färg på huden. Färghäxor är väldigt sällsynta eftersom de oftast bara finns vanliga häxor.Färghäxor kan göra andra simmar till färghäxor. Men många färghäxor vet inte hur man gör. Det är bara en enda färghäxa som vet. Och det har hon hållit hemligt. Färghäxor stannar i vuxenålder och åldras inte sedan. Men de kan fortfarande dö. De kan inte simma. Så ifall färghäxor skulle få för sig att simma, drunknar dem. Och ifall de hade kunnat simma, hade all färg runnit av. Sedan hade de blivit vanliga simmar eftersom magin sitter i färgen. Och ifall färghäxan levt ett par hundra år, kommer den dö ifall den blir en vanlig sim. Därför badar inte färghäxor. När färghäxorna badat och färgen runnit av, förgiftas vattnet och varje sim som badar i vattnet dör. Men det finns en dag på hela året då färghäxor kan bada. Men det gäller att hålla koll på datumet. Badar de fel dag kan det bli deras sista misstag. De åldras väldigt långsamt. 100 år för en färghäxa kan vara 10 år för en vanlig sim. Och 116 år för en färghäxa kan vara 16 år för en sim.
Detta är Mamman i familjen. Caroline Supernova. Hon är en ordentlig kvinna som vill att allt ska vara som det var för 200 år sedan. Därför tvingar hon sina barn ha gammaldags kläder som verkar ordentliga och får dem att framstå som lydiga barn. Hennes färg på huden är lila. Hon gillar inte konst eller nya moderna grejer. Hon vill att huset ska vara prydligt. Hon är också väldigt duktig på svartkonst. När hon berömmer någons hem så är det ett gott tecken. När hon ser något i huset som inte ser så värst prydligt ut så struntar hon i att berömma huset. Trots detta är hon vän med alla i staden eftersom hon har bott i staden i flera generationer. Hon gillar inte förändringar därför har hon inte flyttat. Hennes mormors mormors mormor skapade Färghäxorna. Och därför är hennes familj lite extra mäktig och alla färghäxor ser upp till dem och det är därför Carolin vill att allt ska vara perfekt. Så att alla andra färghäxor inte slutar med den respekt som de har för dem.
Detta är Pappan. Gustaf Supernova. Han är också en mäktig färghäxa. Han har färgen blå på skinnet och har en svart mustasch. Han älskar att läsa böcker och är väldigt klok. Han jobbade förr på en häxskola och lärde ut hur man gör olika drycker och trolldom. Han fick ett pris för "Årets Färghäxa" efter han hade hittat på en egen trolldryck. Han har inte levt i Appologise hela sitt liv som Caroline, men han flyttade dit som 118 och träffade Caroline. Han gör inte mycket om dagarna, han läser mest böcker och studerar trolldom. Sedan försöker han lära ut trolldom till den näst yngsta dottern eftersom den äldsta har inget stort intresse för att lära sig saker och den yngsta dottern är för liten.
Detta är den äldsta dottern. Charlotte Supernova. Hon är 118 år och vill höra till nu:et. Hon vill alltså vara en normal, modern och snygg sim. Hon vill ha snygga moderna kläder och hon trotsar ofta sin mamma. Hon har ingen pojkvän än. Hon har inte hunnit skaffa en. Hon har varit för upptagen med att bli tvingad att lära sig allt om häxeri. Nu när hon är 118 så har hon bestämt sig att vara sig själv och äntligen hitta någon. Men hennes mamma och pappa har nästan ögon i nacken och ser henne överallt och säger till att hon alltid följer den ordentliga "traditionen" deras familj har. Charlotte och hennes ena syster delar en liten stuga i trädgården. De gillar Charlotte eftersom på kvällarna kan hon trolla fram sina affischer och andra saker. Sedan får hon trolla bort allt när hennes Mamma ska komma. Men Charlotte fortsätter med drömmen att en dag få ett modernt liv. Hon har gul färg på sin hud.
Detta är den näst yngsta dottern. Lotta Supernova. Hon har inge stor erfarenhet för magi. Hon gör oftast fel, och saker blir oftast inte rätt. Men hon är en stor skillnad till hennes äldre syster. Lotta lyder hennes mamma ofta och bär med glädje alla kläder som hennes mamma ger henne. Hon gör allt för att lära sig trolldomarna och dryckerna. Hon har alltid väldigt städat och älskar att läsa och trolla. Hon har rosa hud och är 100 år. Hon ser väldigt mycket upp till sin storasyster men förstår inte varför hon vill vara modern. Lotta har egentligen aldrig varit utanför huset ensam och därför inte kunnat se de mer moderna delarna av staden.
Detta är den yngsta flickan. Lisa Supernova. Hon är 50 år och har grön hy. Vi vet inte mycket om henne än. Det enda vi vet är att hon har ett litet gosedjur som hon kallar Huffe. Huffe och Lisa är väldigt bra vänner och hon fick Huffe från sin moster Betty som också är en färghäxa. Men Betty arbetar med förtrollade leksaker. Därför vet man att det är något speciellt med Huffe men vad vet vi inte än.
Detta är deras hus och den lilla stugan som Lotta och Charlotte bor i. Det har stått här på samma plats i ungefär 200 år. Det har målats om ett antal gånger och fönster har byts ut. Samma med dörrar tapeter och golv. Det är därför det ser nytt ut. Taket har byggts om ungefär fem gånger eftersom det har gått sönder eftersom det har varit väldigt gammalt. Möbler har kommit in och ut från huset. Balkongens staket har behövt bytas. Men annars är det precis likadant som för 200 år sedan. På baksidan har de ett orange färgat träd som planterades när Caroline var ung. Detta huset har Caroline bott i sen hon föddes. Och hennes mamma bodde i detta huset. Så detta huset har varit här väldigt länge.
Del 1
Det var starten på sommaren i Appologise, och Caroline hade precis lagat middag då det ringer i telefonen.
- Hallå? svarar Caroline
- Hej! Kommer ni ikväll som bestämt? svarade en röst.
- Vem är det? frågade Caroline
- Det är jag, Katy, Katy Trollstiärrna, skulle ni komma på middag ikväll?
- Juste! Självklart! Ska bara få på barnen deras finkläder. Då ses vi!
Caroline la på och tittade på middagen hon lagat och tänkte, jag hade helt glömt bort den middagen. Hon la in den i kylskåpet och gick upp för att göra sig i ordning. Där uppe var Gustaf och läste en bok.
- Res dig upp Gustaf! Minns du att vi skulle på middag idag?
- Va? Juste, det hade jag glömt. sa Gustaf
- Du borde komma ihåg saker bättre! fräste Caroline
- Ja, jag borde lära mig av dig älskling. sa Gustaf, sedan pussade han Caroline på kinden och gick och hämta sina finkläder.
- Ja, sa Caroline och fnittrade.
Sedan gick hon ut i trädgården och såg Lotta som försöka trolla. Caroline gick fram till Lotta och tog fram sin trollstav och satte på en finklänning till Lotta.
Det var starten på sommaren i Appologise, och Caroline hade precis lagat middag då det ringer i telefonen.
- Hallå? svarar Caroline
- Hej! Kommer ni ikväll som bestämt? svarade en röst.
- Vem är det? frågade Caroline
- Det är jag, Katy, Katy Trollstiärrna, skulle ni komma på middag ikväll?
- Juste! Självklart! Ska bara få på barnen deras finkläder. Då ses vi!
Caroline la på och tittade på middagen hon lagat och tänkte, jag hade helt glömt bort den middagen. Hon la in den i kylskåpet och gick upp för att göra sig i ordning. Där uppe var Gustaf och läste en bok.
- Res dig upp Gustaf! Minns du att vi skulle på middag idag?
- Va? Juste, det hade jag glömt. sa Gustaf
- Du borde komma ihåg saker bättre! fräste Caroline
- Ja, jag borde lära mig av dig älskling. sa Gustaf, sedan pussade han Caroline på kinden och gick och hämta sina finkläder.
- Ja, sa Caroline och fnittrade.
Sedan gick hon ut i trädgården och såg Lotta som försöka trolla. Caroline gick fram till Lotta och tog fram sin trollstav och satte på en finklänning till Lotta.
Nu var Lotta klar att gå. Gustaf tog hand om Lisa så hon var nog också klar. Då tittade Caroline mot den lilla stugan där Charlotte var. Hon visste vad som skulle ske. Att de skulle börja bråka. Att Charlotte hade opassande kläder. Men som moder behövde man klara av sådana situationer. Så hon tog ett djupt andetag och gick mot dörren. Vid dörren tittade hon på dörrhandtaget. Det är jobbigare än vad det verkar som. Caroline ville inte bråka men hon kunde inte låta sin dotter ha såna kläder till en middag. Så hon gick in. Där inne såg hon hur Charlotte beundrade sig själv i spegeln.
- Charlotte, älskling, sa Caroline med en lugn röst, vi ska på middag. Inte en fest. Ta genast av dem kläderna och sätt på dina finkläder.
- Men mamma, detta är de senaste ju!
- Ja, men den är lite...så tittade Caroline lite tveksamt på klänningen, lite, kort. Sätt på dig din andra klänning omedelbart!
-Mamma! Du är inte rättvis! Alla har såna här! Alla utom du!
- Sätt på dig din andra klänning genast!
- Nej. Du kan inte tvinga mig!
-Inte? sa Caroline med en flinande min.
Sedan tog hon fram sitt trollspö och trollade på den "fina" klänningen
- Men mamma, detta är de senaste ju!
- Ja, men den är lite...så tittade Caroline lite tveksamt på klänningen, lite, kort. Sätt på dig din andra klänning omedelbart!
-Mamma! Du är inte rättvis! Alla har såna här! Alla utom du!
- Sätt på dig din andra klänning genast!
- Nej. Du kan inte tvinga mig!
-Inte? sa Caroline med en flinande min.
Sedan tog hon fram sitt trollspö och trollade på den "fina" klänningen
- Så här kan du inte göra! skrek Charlotte
- Jo, det gjorde jag nyss! Sluta skrika! Annars får du hatten som hör till också!
- Okej... sa Charlotte dystert. Sedan tittade hon på sin mamma som var på väg ut och sa
- Mamma! Du har någonting på kjolen!
-Vadå? Vart? sa Caroline och försökte panikfullt leta upp fläcken
- Här, låt mig ta bort den, sa Charlotte och skrattade samtidigt som hon tog fram sin stav
- Jo, det gjorde jag nyss! Sluta skrika! Annars får du hatten som hör till också!
- Okej... sa Charlotte dystert. Sedan tittade hon på sin mamma som var på väg ut och sa
- Mamma! Du har någonting på kjolen!
-Vadå? Vart? sa Caroline och försökte panikfullt leta upp fläcken
- Här, låt mig ta bort den, sa Charlotte och skrattade samtidigt som hon tog fram sin stav
-Haha! Nu är du fin mamma!
- Vad får dig att tro att du har rätten att göra så här! När vi kommer hem får du utegångsförbud! sedan trollade Caroline tillbaks sin kjol och skjorta och gick ut och smällde igen dörren.
- Vad får dig att tro att du har rätten att göra så här! När vi kommer hem får du utegångsförbud! sedan trollade Caroline tillbaks sin kjol och skjorta och gick ut och smällde igen dörren.
Del 2
Nu var familjen hemma hos Katy. Pappan satt i soffan och läste som den vardagliga tråkmånsen han är. Lisa satt och lekte med Huffe. Charlotte och Lotta tittade på TV. Och då frågade Lotta
- Charlotte, hur kommer det sig att du inte vill ha sådana fina kläder?
Charlotte tittade på sin syster och sedan sa hon
- De är bara så fula. Man ser ut som man precis varit på en bal.
- Charlotte, hur kommer det sig att du inte vill ha sådana fina kläder?
Charlotte tittade på sin syster och sedan sa hon
- De är bara så fula. Man ser ut som man precis varit på en bal.
Sedan gick Charlotte. Hon tittade försiktigt mot dörren. Där både hennes mamma och Katy stod och diskuterade magiska väsen. Så Charlotte gick och ropade samtidigt
- Jag ska bara hämta tidningen åt Katy!
Sedan utanför huset sprang hon sin väg till parken. Sedan gick hon en bit in mot staden.
- Jag ska bara hämta tidningen åt Katy!
Sedan utanför huset sprang hon sin väg till parken. Sedan gick hon en bit in mot staden.
Där träffade hon på en vildhäst. Hon bekantade sig med hästen och de blev bra vänner. Hon såg några andra hästar längre bort som tittade förvånade åt deras håll. Men vildhästen verkade inte bry sig. Det gjorde inte Charlotte heller. Hästen var mörkbrun med långt hår. Den verkade inte alls rädd för Charlotte längre, och Charlotte var inte rädd för hästen. Men hon brydde sig inte om att hennes mamma alltid sa "Håll dig borta från okända djur. De kan bitas!". Men på ett sätt kändes det som om hästen inte skulle bita Charlotte. Det kändes som om de litade på varandra. Då sa Charlotte
- Du ska få heta Trust.
Charlotte valde det namnet för att hästen kunde lita på henne.
- Du ska få heta Trust.
Charlotte valde det namnet för att hästen kunde lita på henne.
Senare på kvällen åkte familjen hem. Eftersom de inte hittat Charlotte trodde de att hon smitit hem. Men när Caroline öppnade dörren för att ge sin dotter en rejäl utskällning, var hon inte där. Men det är inte lätt att smita om man har en mäktig häxa till mamma. Så Caroline gick in i huset och tog fram sitt trollspö och gick sedan in i stugan igen. Där inne så använde hon en teleport-formel så hennes dotter hamnade rakt framför henne. Charlotte visste inte vad som hade hänt med hästen sedan, men den hade antagligen sprungit iväg.
-Du är riktigt orättvis! skrek Charlotte
-Nu har du utegångsförbud!
-Jag önskar att jag inte hade någon mamma! skrek Charlotte och vände sig om. Sedan vände hon tillbaka och såg att något mystiskt började hända med hennes mamma. Hon började glittra och sakta bli genomskinlig. Caroline såg förvånad ut och tittade på sina händer som smått började försvinna.
- Vad har du gjort?! skrek Caroline med panik i rösten
- Jag vet inte, mamma gör någonting!! ropade Charlotte som var ännu mer skräckslagen.
- Hämta pappa! sedan kom ett stort vitt ljus som täckte hela Caroline, sedan var hon borta.
-Nu har du utegångsförbud!
-Jag önskar att jag inte hade någon mamma! skrek Charlotte och vände sig om. Sedan vände hon tillbaka och såg att något mystiskt började hända med hennes mamma. Hon började glittra och sakta bli genomskinlig. Caroline såg förvånad ut och tittade på sina händer som smått började försvinna.
- Vad har du gjort?! skrek Caroline med panik i rösten
- Jag vet inte, mamma gör någonting!! ropade Charlotte som var ännu mer skräckslagen.
- Hämta pappa! sedan kom ett stort vitt ljus som täckte hela Caroline, sedan var hon borta.
- Ma-mamma ?...
Del 3
-Oh nej! Detta är INTE bra! sa Charlotte. sedan trollade hon på mer moderna kläder på sig.
- Vad har du gjort!? skrek Lotta
- Vi får fråga pappa vad vi ska göra! sa Charlotte och gick ut ur stugan med snabba steg. Lotta sprang efter och sa
- Han kommer bli jätte arg!
-Vad ska vi göra då? sa Charlotte samtidigt som hon vände sig om och tittade på sin syster
Lotta tittade ner i marken och funderade
-Jag vet! sa Charlotte med glädje i sin röst, Du har aldrig varit utomhus eller hur? Aldrig sett den normala världen. Det är dags för dig att göra det!
-V-va? sa Lotta och tittade in i hennes systers ögon som hade en glad glimt i sig
Charlotte satte genast igång och trollade fram en snygg lila klänning till Lotta med vita tajts och ett par moderna stor. Sedan förlängde hon hennes hår och gjorde snygga flätor som låg ner på axlarna. Sedan gick de ut på Sommarfestivalen. Där gjorde de en massa saker ihop. De åkte rollskridskor, sedan gick de och åt varsin glass. Därefter vann Lotta en fisk som fick heta Guldpris. Sedan när dagen blir till kväll satt de och åt på en picknick och tittade på stjärnorna.
-Vänta så ska jag bara slänga den här. sa Charlotte och gick mot papperskorgen.
Där krockade hon i en kille som var lång med brunt hår. Hon hade fått hela resterna hon tänkt slänga på sig. Men det märkte hon inte. Hon bara stirrade på den nya främlingen hon krockat i.
- Oj förlåt, här, jag ska hjälpa dig.
Ännu fick inte Charlotte ett ord ur sig. Hon bara stirrade på den stiliga charmören.
-Vänta, detta var inte rester, det är hud! Har du gul hud?! sa han samtidigt som han föll bakåt. Sedan tittade han fundersam på henne och dämpade rösten och sa än en gång,
-Är du en färghäxa?
Charlotte fick inte ut ord. Hon bara satt och stirrade. Men tillslut skakade hon av sig blicken och nickade. Han stirrade på henne ännu en gång och presentera sig som Luke Rooftolkin. Charlotte satt fortfarande på marken och stirrade när Luke reste sig upp. Han tog hennes hand och hjälpte henne upp. Just då kände Charlotte hur någon drog bak henne i hennes tröja och det var Lotta som sa
- Vad gör du Charlotte detta skulle mamma inte gillat!
Då tittade Charlotte häpnadsväckande på Lotta och skrek
-JUSTE! MAMMA!
- Vad har du gjort!? skrek Lotta
- Vi får fråga pappa vad vi ska göra! sa Charlotte och gick ut ur stugan med snabba steg. Lotta sprang efter och sa
- Han kommer bli jätte arg!
-Vad ska vi göra då? sa Charlotte samtidigt som hon vände sig om och tittade på sin syster
Lotta tittade ner i marken och funderade
-Jag vet! sa Charlotte med glädje i sin röst, Du har aldrig varit utomhus eller hur? Aldrig sett den normala världen. Det är dags för dig att göra det!
-V-va? sa Lotta och tittade in i hennes systers ögon som hade en glad glimt i sig
Charlotte satte genast igång och trollade fram en snygg lila klänning till Lotta med vita tajts och ett par moderna stor. Sedan förlängde hon hennes hår och gjorde snygga flätor som låg ner på axlarna. Sedan gick de ut på Sommarfestivalen. Där gjorde de en massa saker ihop. De åkte rollskridskor, sedan gick de och åt varsin glass. Därefter vann Lotta en fisk som fick heta Guldpris. Sedan när dagen blir till kväll satt de och åt på en picknick och tittade på stjärnorna.
-Vänta så ska jag bara slänga den här. sa Charlotte och gick mot papperskorgen.
Där krockade hon i en kille som var lång med brunt hår. Hon hade fått hela resterna hon tänkt slänga på sig. Men det märkte hon inte. Hon bara stirrade på den nya främlingen hon krockat i.
- Oj förlåt, här, jag ska hjälpa dig.
Ännu fick inte Charlotte ett ord ur sig. Hon bara stirrade på den stiliga charmören.
-Vänta, detta var inte rester, det är hud! Har du gul hud?! sa han samtidigt som han föll bakåt. Sedan tittade han fundersam på henne och dämpade rösten och sa än en gång,
-Är du en färghäxa?
Charlotte fick inte ut ord. Hon bara satt och stirrade. Men tillslut skakade hon av sig blicken och nickade. Han stirrade på henne ännu en gång och presentera sig som Luke Rooftolkin. Charlotte satt fortfarande på marken och stirrade när Luke reste sig upp. Han tog hennes hand och hjälpte henne upp. Just då kände Charlotte hur någon drog bak henne i hennes tröja och det var Lotta som sa
- Vad gör du Charlotte detta skulle mamma inte gillat!
Då tittade Charlotte häpnadsväckande på Lotta och skrek
-JUSTE! MAMMA!
Del 4
Charlotte visste inte om det var försent. Om hon skulle träffa sin mamma igen eller om hon var fast i en annan värld. Vad som helst kunde ske. Men det fanns bara en som visste säkert och det var pappa. Det svåra för Charlotte var självklart inte att Trolla tillbaks mamma. Det var att berätta för hennes pappa att de trollat bort henne. Charlotte och hennes syster sprang långt och orkade inte mer efter en bit. Det slog sig ner bredvid en lyktstolpe och pustade ut. Klockan var säkert elva på kvällen och pappa var säkert orolig. Charlotte tittade på bilarna som körde fram. Andra körde åt vänster. Andra åt höger. Sedan tittade hon på sin syster som såg bedrövad ut. Då sa Lotta
-Tror du det är försent?... sa hon med dämpande röst
Charlotte ville inte svara. Hon visste egentligen inte om det var försent. Hon hade inte tänkt på det när hon först tog med Lotta ut. Sedan när hon väl tänkte på det var allt försent.
- Det är bra att vara efterklok.. sa Charlotte och suckade. Sedan reste hon sig upp och gav hennes syster en hjälpande hand. De gick längs vägen och verkade som om de inte hade bråttom. Ingen av dem hade energin till att springa. Men de skulle de få svälja. När de var hemma gick de in i huset och borstade av skorna. Sedan gick de upp och letade efter deras pappa. Han var också tydligen försvunnen. De gick in i stugan och såg honom sitta på sängkanten av Charlottes säng med huvudet riktad ner i marken. När de steg in tittade han förvånat på dem och gick lugnt och sakta fram och kramade dem. Han var en väldigt lugn person. Han gick därefter ett steg bak och frågade dem vart de varit, och varför Lotta bar sådana kläder. Han gick en cirkel runt Lotta och titta förvånat på henne, sedan ställde han sig framför dem och frågade ytterligare en gång varför Lotta såg ut som hon gjorde och sa att detta skulle inte Caroline gillat. Sedan tittade han mot fönstret och mot dem igen och frågade, Vart är Caroline förresten? Charlotte började kallsvettas. Hon blev blekare och fick inte fram ord. Lotta satte sig på sängkanten och tittade på Charlotte, hon var redo på att orden skulle flyga ut ur hennes mu och det skulle bli ett riktigt liv i hela stugan. Men inga ord kom. Då sa han igen,
- Jag har inte sett henne på hela dagen. Och handla kan hon inte gjort. Det brukar inte ta sig en sådan tid.
Charlotte svalde luften och tittade på sin far som såg väldigt fundersam ut. Sedan sa hon
- Jag..... det var det enda hon kom på. Hon kunde inte få ut något annat. Men det räckte för honom. Han satte armarna i kors och tittade på henne. Han visste nu att något var på tok.
- Hon.. Försvann..
- Hur då? sa pappan med en ännu strängare röst som nu lät arg men ändå bortkommen. Han släppte armarna så de nu inte var i kors..
- Jag vet inte..
Pappan visste inte vad han skulle säga. Han bara tittade förvånat på Charlotte och sedan på Lotta. Sedan sprang han med snabba steg in i huset. Lotta och Charlotte följde efter. Han tog fram en nyckel under spisen och låste upp en hemlig dörr som Charlotte och Lotta aldrig sett förut.
- Var är Lisa? frågade Lotta
- Hon sover svarade Charlotte samtidigt som de följde efter pappa ner för den mörka trappan som var gjord av sten. Där nere fanns ett rum med trollspön, bokhyllor fullt med böcker, vaser och andra saker som Lotta och Charlotte aldrig sätt tidigare. Han tog en bok och slog upp upp en sida med både text och bilder. Lotta tittade försiktigt på en av bilderna och frågade,
-Vad är en sån för något?
Charlotte tittade också på bilden och det såg ut som ett svart troll. den hade en röd cape på sig med luva på sig. trollet hade stora öron och stor näsa och höll fast i en dam.
-Det är en Cruperioder. De rövade bort damer förr i tiden. De utrotades sedan av färghäxorna. De svor att få sin hämnd men det var försent. De alla hade utrotats.
- Tror den tog mamma? frågade Lisa och ville inte se bilden mer. hon närmade sig pappa för att söka skydd.
- Nej absolut inte älskling, sa Gustaf och kramade om Lotta. Sedan hörde de en vas trilla från ovanvåningen. Alla sprang upp och kollade. Gustaf först, sedan barnen. När de kom upp såg de fönstret öppet, och en svart figur med röd cape hoppa ut genom fönstret.
Då skrek Lotta
- ÅH NEJ DE HAR....
då fortsatte Gustaf hennes mening
-Lisa....
-Tror du det är försent?... sa hon med dämpande röst
Charlotte ville inte svara. Hon visste egentligen inte om det var försent. Hon hade inte tänkt på det när hon först tog med Lotta ut. Sedan när hon väl tänkte på det var allt försent.
- Det är bra att vara efterklok.. sa Charlotte och suckade. Sedan reste hon sig upp och gav hennes syster en hjälpande hand. De gick längs vägen och verkade som om de inte hade bråttom. Ingen av dem hade energin till att springa. Men de skulle de få svälja. När de var hemma gick de in i huset och borstade av skorna. Sedan gick de upp och letade efter deras pappa. Han var också tydligen försvunnen. De gick in i stugan och såg honom sitta på sängkanten av Charlottes säng med huvudet riktad ner i marken. När de steg in tittade han förvånat på dem och gick lugnt och sakta fram och kramade dem. Han var en väldigt lugn person. Han gick därefter ett steg bak och frågade dem vart de varit, och varför Lotta bar sådana kläder. Han gick en cirkel runt Lotta och titta förvånat på henne, sedan ställde han sig framför dem och frågade ytterligare en gång varför Lotta såg ut som hon gjorde och sa att detta skulle inte Caroline gillat. Sedan tittade han mot fönstret och mot dem igen och frågade, Vart är Caroline förresten? Charlotte började kallsvettas. Hon blev blekare och fick inte fram ord. Lotta satte sig på sängkanten och tittade på Charlotte, hon var redo på att orden skulle flyga ut ur hennes mu och det skulle bli ett riktigt liv i hela stugan. Men inga ord kom. Då sa han igen,
- Jag har inte sett henne på hela dagen. Och handla kan hon inte gjort. Det brukar inte ta sig en sådan tid.
Charlotte svalde luften och tittade på sin far som såg väldigt fundersam ut. Sedan sa hon
- Jag..... det var det enda hon kom på. Hon kunde inte få ut något annat. Men det räckte för honom. Han satte armarna i kors och tittade på henne. Han visste nu att något var på tok.
- Hon.. Försvann..
- Hur då? sa pappan med en ännu strängare röst som nu lät arg men ändå bortkommen. Han släppte armarna så de nu inte var i kors..
- Jag vet inte..
Pappan visste inte vad han skulle säga. Han bara tittade förvånat på Charlotte och sedan på Lotta. Sedan sprang han med snabba steg in i huset. Lotta och Charlotte följde efter. Han tog fram en nyckel under spisen och låste upp en hemlig dörr som Charlotte och Lotta aldrig sett förut.
- Var är Lisa? frågade Lotta
- Hon sover svarade Charlotte samtidigt som de följde efter pappa ner för den mörka trappan som var gjord av sten. Där nere fanns ett rum med trollspön, bokhyllor fullt med böcker, vaser och andra saker som Lotta och Charlotte aldrig sätt tidigare. Han tog en bok och slog upp upp en sida med både text och bilder. Lotta tittade försiktigt på en av bilderna och frågade,
-Vad är en sån för något?
Charlotte tittade också på bilden och det såg ut som ett svart troll. den hade en röd cape på sig med luva på sig. trollet hade stora öron och stor näsa och höll fast i en dam.
-Det är en Cruperioder. De rövade bort damer förr i tiden. De utrotades sedan av färghäxorna. De svor att få sin hämnd men det var försent. De alla hade utrotats.
- Tror den tog mamma? frågade Lisa och ville inte se bilden mer. hon närmade sig pappa för att söka skydd.
- Nej absolut inte älskling, sa Gustaf och kramade om Lotta. Sedan hörde de en vas trilla från ovanvåningen. Alla sprang upp och kollade. Gustaf först, sedan barnen. När de kom upp såg de fönstret öppet, och en svart figur med röd cape hoppa ut genom fönstret.
Då skrek Lotta
- ÅH NEJ DE HAR....
då fortsatte Gustaf hennes mening
-Lisa....